nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna

Sådana institutioner är viktiga element inom ramen för ett starkt och effektivt nationellt system för skydd av mänskliga rättigheter, förutsatt att de är förankrade i nationell lagstiftning, oberoende av regeringen, med ett brett mandat för att täcka alla internationella standarder för mänskliga rättigheter, underbyggt av ett varierat medlemskap och med ansvar att arbeta med både det civila samhället och staten och fungerar väl.
Nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna har förmågan att främja och skydda mänskliga rättigheter. Främjande av mänskliga rättigheter inbegriper att ge regering och parlament råd angående olika frågor med avseende på mänskliga rättigheter och att öka medvetenheten om mänskliga rättigheter. Förmågan hos nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna att skydda mänskliga rättigheter inbegriper övervakning av kränkningar av mänskliga rättigheter och att lämna rekommendationer för att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i samhället. När det gäller skydd kan deras mandat även inbegripa befogenheten att ta emot, granska och lösa klagomål och lämna lämpliga rekommendationer, såsom att föreslå ny lagstiftning och granskningar av befintlig lagstiftning eller nya politiska åtgärder.
Det breda spektrumet av befintliga nationella institutioner för mänskliga rättigheter inbegriper kommissioner, ombudsmannainstitutioner och institut och centrum. Nationella institutioner för mänskliga rättigheter fungerar i vissa EU-medlemsstater till exempel även som organ för jämställdhet inom ramen för EU-lagstiftning.